Det är en stor omställning för barnen och deras förberedelser mentalt ter sig ganska olika.

Ett av barnen har börjat gå och prata extra mycket i sömnen. Det har varit lite mer bråk än vanligt då det varit en del stressiga dagar med mycket som ska ordnas.

En har varit orolig för tsunamis och känner att det är tryggare här i Sverige. Vi har pratat, hon har skrivit brev, ritat teckningar och bearbetat. Det har varit teckningar med två barn på och där det ena barnet gråter och den andra har en jättevåg över sig ”som hon inte hinner se”. Vi har talat om positiva saker och fokuserat på dem men även pratat om rädslorna.

En fick panik när katten skulle lämnas till sitt nya hem. Tänk om det fanns bilar där och katten skulle dö medan vi var borta? Hennes ångest var stor och hjärtskärande, men lugnet infann sig när vi anlände till ett helt magiskt ställe bland åkrar och ängar. Från djup oro till totalt lugn när de fick se hur fint katten skulle få det framöver. Självklart kan det komma dippar och saknad efter en tid, men det hör till och då får vi prata och sakna tillsammans.